Tomas Wändahl – Förälder, student, filantrop

Den kan han äta (eller dricka) helt själv. Vi sitter bara och hejar och förundras, och säger ”vad duktig du är”. Resten gör han helt själv, vår duktiga och fina bebis.

Igår kom äntligen Benjamins skjortor jag köpt på Tradera fram. Det tog typ två veckor för posten att leverera, men det verkar vara allmänt strul eftersom Amanda väntar på ett paket och ett nytt SL-kort, som bara inte vill komma. Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Som man säger. Men…

Han ställer sig upp. Han krälar fram till pappers/pantinsamlingen och häver sig upp. Sen säger han ”däääh”, tar upp en flaska och börjar äta på den. Det är så coolt, men så läskigt också. Jag vill att han alltid ska vara min bebis, och han växer så fort. Det var ju typ tre veckor sen…

Från och med nu ska vi träna amerikansk fotboll två timmar om dagen. Han ska drillas och bli ett proffs. Han ska spela i NFL och vara QB i Pittsburgh Steelers (som är bäst). Nej, men jag längtar tills jag får lära Benjamin (och Sophie, för den delen #måstetänkagenus) att kasta boll, och när/om han…

Han har alltså stått så här i kanske fem minuter. Helt blixtstilla, förtrollad av Amanda och Sophie som lägger ett nytt bamsepussel. Han är ganska stark han. Men så blev han ju åtta månader igår!

Det är jäkligt intressant att bara titta på Benjamin när han ligger på golvet och utforskar. Han hittar en stekpanna (en barnstekpanna, alltså) och börjar skaka den. Det låter jättekul, tycker han, för han fortsätter skaka på stekpannan. Intensivt. Han hittar en docka som han genast börjar svinga runt. Den låter inte. Stor besvikelse. Men…

Varsågod, T(h)omas! Nej men, tack Tomas!

Förlåt för bloggfrånvaron (riktas främst till Miranda och min älskade Amanda, som tjatat på mig!) de senare dagarna. Nåja. Jag är så ofantligt trött just nu. Vissa dagar känns som ett töcken, och jag orkar knappt tänka eller reagera. Går mest runt på autopilot, som ett frågetecken. Men jag har ju börjat på KTH. Lite…

Idag är den sista dagen på mitt sommarlov. Imorgon är det ju dags för upprop på KTH, och vi tänkte fira med chips och dip. (Nej, faktumet att vi äter chips med dip i princip två-tre gånger i veckan gör det inte mindre festligt. Sluta säg så!) Vi var lite oroliga att någon elaksinnad människa…

På måndag är det dags för upprop på KTH. Då är sommaren slut, och allvaret börjar, eller vad man ska säga! Men innan skolan börjar så åker jag Amanda iväg på en sista minisemester, bara över natten. Vi ska faktiskt till mitt landställe i Enköping och mysa med min pappa och min syster (och Kitty,…