År: 2014

Jag och Sophie valde att inte läsa godnattsaga som vi brukar, utan istället spela memory. Urmysigt. Det är förbaskat märkligt hur mycket man kan älska de ungen!

”Jag vill öppna och kolla nu!!!” Mitt på vägen. I mörkret. Jag förstår henne, ändå!

Amanda har fått ett stort paket. Men jag får inte avslöja vad det är!!! Men hon är glad och förväntansfull!!

Står mot Amandas ben, biter lite och studsar upp och ner och skrattar. Vi lyssnar på smurfhitz!

Vet någon hur man löser det här? Mobilen är inte ens varm. Kan man stänga av hela sensor-mojängen som bestämmer sig för att mobilen är för varm? Mest stör jag mig nästan på att de inte skriver iPhonen i bestämd form.

På riktigt. Den som uppfunnit smörgåsrån är en hjälte som förtjänar Nobels fredspris. Snacka om att hen förhindrat kaos på grund av griniga barn på bussar. Istället ger man dem bara smörgåsrån!

Vi skulle gå upp för den låångs backen från bussen, och Sophie blev trött och utbrast ”Nu vill jag vila. Nu kollar vi på barnen som spelar fotboll. Jättelänge, jätte-jättelänge ska vi kolla!”. Så vi gjorde det. Jätte-jätte-jättelänge!

Susannes killar stör sig på Rickard, två killar skriver en egen låt. Det kan bli spännande det här. Ensam mamma söker. Jag älskar mitt liv, som kan mysa med min underbara och enormt älskade Amanda så mycket. Jag känner mig bortskämd.

Ibland förstår jag mig inte på folk som kör bussar och tåg. Ibland HATAR jag dem, och framförallt när jag åker kollektivt med barn/barnvagn! Det händer jätteofta att de skiter i att öppna bakre dörren så att man kan gå av med barnvagnen, eller att de knappt låter dörren öppnas innan de stänger den igen. […]