Tomas Wändahl – Förälder, student, filantrop

Det var underbart väder och perfekt temperatur. Benjamin låg i sin vagn och dosade tills han somnade. Sophie satt på snowracern som jag drog (förutom i backarna, då jag också hoppade på snowracern och vi slirade ner). Nu kom precis Miranda med en sen Pad Thai Gai-lunch, och ikväll när barnen somnat ska vi kolla…

Det tycker i alla fall barna. Vi har sagt att vi ska åka lite pulka, men det tar lite längre tid för oss att klä på oss. Så de står/ligger där i hallen, helt påklädda och väntar. De ser trötta ut.

Mellon. Årets höjdpunkt, ju!!! De första sex bidragen har inte varit bra alls. Riktigt usla faktiskt. Jag hoppas på Saade. Honom kan man lita på.

Som sagt igår så äter han ju allt mer med sina egna små labbar. Då blir det kladdigt. Riktigt kladdigt. Som tur är så tycker han också väldigt mycket om att leka med vatten. Ställ honom på en pall och låt honom pyssla och plaska i handfatet, och han är en lycklig liten pojke!! Hela…

Han behöver mig inte längre. Han har den senaste tiden börjat äta lite själv. Ibland med sked, men oftast med händerna. Vad händer härnäst? Ska han börja byta blöja själv också? Tusan, lilla pojken. Tusan. Jag vill att du alltid ska vara liten och hjälplös!!!

Dom är bästa vänner. Benjamin traskar runt flera varv i lägenheten. Runt och runt och runt. Ibland så ramlar Snigeln omkull, och när Benjamin ser det så gnäller han till och rättar upp snigeln igen. ”Jag vill inte att min bästa vän ska släpas runt på sidan” säger han.

Nästan alla mina andra vinterskor läcker som tusan = inga längre promenader utan gnäll och beklämmande från min sida = ledsen Amanda, som gärna vill gå på promenader. Så jag köpte ett par nya skor/kängor. Ett par broguekängor. Jag tycker att de är snygga, och det gör till och med Amanda också. Och min pappa.…

Vi uppfann en lek idag, jag och Benjamin. Det verkar ha varit något av det roligaste Benjamin någonsin varit med om, men å andra sidan var han väldigt trött. Vi väntade på bussen och Benjamin blev väldig intresserad av bilarna som körde förbi. ”Titta däh” sa han varje gång det kom en bil. Så började…