En första presentation av mig

Hejsan och välkomna till min blogg.

Detta är den tredje seriösa bloggen jag skapar, så jag borde egentligen vara rätt vass på det här med att presentera mig själv och mitt liv, men det skulle jag inte påstå att jag är. Tidigare har jag bloggat på blogg.se, på bloggarna ungfar.blogg.se och fantastiskatomas.blogg.se, men eftersom deras mobilblogggrejs var så otroligt buggig så valde jag att byta till vimedbarn. (och så ville jag ha fler läsare, och jag hade en intuition att detta var rätt plats för det)

Jag heter Tomas, och jag är för tillfället 19 år och bor i det gemytliga Stockholmsområdet. Jag har en dotter som heter Sophie, en flickvän som heter Amanda och en liten bebis på gång i Amandas mage.

Sophie fyllde precis tre år och föddes alltså år 2010. Värt att nämna är att det inte är Amanda som är Sophies mamma.

Amanda är som jag 19 år, och är världens bästa tjej. Jag älskar henne så och hon är så vacker och underbar.

Den lilla hemliga, som jag bestämt mig för att kalla bebisen i magen tills vidare, är nu 27 veckor stor och sparkar på som Zlatan. Vi vet könet på den, men vi väljer att låtsas som att vi inte gör det och har därför inte berättat för någon om det; det blir så mycket mer spännande att höra folks spekulationer och vad de grundar dem på. Amandas mamma hävdar till exempel bestämt att det är en tjej eftersom hjärtljudet ligger runt 158, och det gör tydligen tjejer medan killar är lite mer lugna av sig.

Den här bloggen kommer alltså handla om mig och mitt liv med barn, flickvän, skola och mina intressen. Jag har ett brinnande intresse för kläder och det klassiska herrmodet, och allt vad det innebär. Amanda tycker att det är lite fånigt men accepterar det som en del av mig. Annars är jag väldigt intresserad av datorer; att spela på dem, programmera på dem och bygga dem.

Som sagt, jag är ingen vidare på att presentera mig själv, men jag antar att ni (det är lite märkligt att skriva som om man pratar med någon, när det egentligen inte är någon som läser bloggen än. Jag har kanske en släng av schizofreni?) får någon form av bild av mig och mina nära och kära.

Jag bjuckar på en liten bild på Sophie, som för tillfället är lite sjuk och somnade i soffan. Mer bilder kommer snart.

Puss på er (jag kan inte släppa det här med att jag pratar till folk… det känns så märkligt).