Jag är rätt kass på att berätta om mina känslor. Det känns lite lättare när jag skriver det, men det känns fortfarande svårt och faktiskt lite jobbigt. Det är som att det finns en spärr som säger åt mig att inte göra det.
Amanda poängterade i alla fall att jag inte hade skrivit om varför jag ville vara med Amanda och varför jag blev kär i henne, utan snarare redogjort för hur vi träffades på en väldigt grund nivå.
Så varför blev jag kär i Amanda? Återigen, det är svårt för mig att samla mina tankar och känslor och formulera dem på något bra sätt.
Amanda är underbar. Hon är så rolig, smart och omtänksam. Sen så är hon väldigt stark också, och dessa egenskaper är väl egentligen det jag gillar mest och vill ha. Hon är ju väldigt snygg och så också, och det är självklart ett stort plus!!
Efter att ha fått barn vid sexton så blir det kanske lätt så att man inte får vara någon ungdom. Man pratar ju mycket om att man går miste om sin ungdom, och när jag träffade Amanda så introducerade hon och återförenade hon mig med min ungdom igen. Jag gick ut och hade kul, och gjorde roliga saker: sånt som man gör i sin ungdom.
Det kändes så otroligt härligt och underbart att få uppleva det, och Amanda fick mig att slappna av och fånga dagen på ett sätt som jag inte kunnat förut.
Det finns så mycket att skriva här också, och återigen så är det säkert grunt och banalt.
Angående den där tröttheten som jag skyllde på igår: jag har tydligen brist på D-vitaminer i min lilla kropp, och det kanske är anledningen till min trötthet. Jag har fått utskrivet D-droppar, som jag ska ta. Det kommer ju lilla bebisen också få, så vi kan ju ta dem tillsammans!! Det gäller bara att inte förväxla doserna….
Senaste kommentarer