Fram med dunisen

Det kommer nog inte bli någon storbloggare av mig inte. Jag är ju alldeles för omotiverad. Ibland kan det gå dagar utan något blogginlägg.

Egentligen så känner jag ju att jag vill blogga, men det kan vara något som tar emot. Ibland har jag ingen fysisk eller psykisk ork, eller så känner jag att det inte finns något att blogga om. Vem skulle egentligen vara intresserad av lilla mig?

Idag blev det premiär för dunjackan, när jag och Amanda tog vår klassiska promenadrutt förbi Pernilla Wahlgren och Laila Bagge Wahlgrens hus. De bor ju nästan grannar.

Det känns lite pirrigt att gå förbi dem. Nästan lite busigt.