Åldersfunderingar

Ibland slås jag av tanken över hur ung jag är. Jag är ju bara 19 år, men ändå har jag en dotter och en till bebi på g.

Jag oroar mig över typiska pappagrejer; kommer jag få sova tillräckligt? Kommer jag vara tillräckligt med stöd under förlossningen? Hur fäller man egentligen ihop vagnen och hur fan sätter man på sig babybjörnen åt rätt håll, utan att bebis hamnar uppochner?

Samtidigt sitter jag här och ojar mig över historieprov imorgon och svenskatal på torsdag, och på ett sätt ger det mig mer ångest och oroskänslor. Det är alltså mer ångestladdat att ta hand om en trearingares liv än en treårings liv.

Det är så roliga och intressanta kontraster, som man kanske inte ser och uppmärksammar hela tiden.