Benjamins lockar

Jag är faktiskt lire avundsjuk på Benjamins lockar. Vi badade honom nyss, han var jätteledsen tills vi började sjunga Imse vimse spindel. Då blev han glad igen, och klappade händerna.

I alla fall så fick vattnet hans hår att locka sig som tusan. Han ser ut som en liten Jonatan Lejonhjärta, och han är ju faktiskt en liten Benjamin Frans Jonatan. Jag hoppas att han har kvar sitt lockiga hår när han blir äldre. Fast han kanske kommer att hata det då. Det brukar ju kanske vara så att folk med lockigt hår önskar att de hade rakt hår, samtidigt som de med rakt hår önskar att de hade lockigt hår.

Själv har jag någon djävulsk blandning av de två. När mitt hår är kort så är det rakt, men så fort som håret i nacken blir lite längre blir det lockigt. På ett fult sätt, dock. Ett okontrollerat sätt som är så jäkla omöjligt att ha att göra med. Så jag önskar både att jag hade konstant rakt hår, eller att jag hade lockigt hår.

Kanske är perms en lösning. Eller vad det nu heter.

Han ser också lite ut som Karlsson på taket med sitt hår. En liten barngubbe. Fast Benjamin är ju helt igenom behaglig, medan Karlsson på taket är världens mest obehagliga person. Oberäknelig som tusan, eftersom man inte riktigt kan greppa om han är gubbe eller barn.