Bittra, äldre människor

Man kan ju bli rätt så trött på alla bittra kärringar och gubbar som åker i kollektivtrafiken.

Vi gick på en buss och där stod det tre vagnar, men sen var det en till mamma som också ville på bussen. De pusslade lite med sina vagnar och löste det sedan genom att en av vagnarna stod lite närmare dörren. Den blockerade ingenting, och den var inte i vägen för något eller någon.

Ändå så satt/sitter det ett gäng om fyra pensionärer som muttrar och beklagar sig:

”Det är ju fuuullt… Gå av snääälla. Ni får inte plats, ta nästa buss” ”Det förstör bara för alla andra” ”Typiskt att de bara tänker på sig själva”

… och liknande bittra utrop. Uppenbarligen var det ju inget problem och bussen kunde fortsätta köra utan några som helst hinder: folk kom av och på, som de ska.

Vad är det egentligen som gör äldre människor till såna arroganta bitterfittor? Jag har en teori att de, allt eftersom de blir äldre, tycker sig ha mer kunskap än de yngre, och därav har de ju mer vett och makt. Deras egon blåser upp och de får en självsäkerhet som gränsar till arrogans, och man får ju inte kritisera äldre eftersom de måste få en oifrågasatt respekt. De har rätt att kritisera andra, men de har ingen skyldighet att själva bli kritiserade.

Min respekt ger jag till folk som förtjänar den, och inte till folk som har en viss ålder.