Blöjor i natten

Jag skulle sätta på en blöja på Sophie när hon hade somnat, så att man slapp gå upp mitt i natten och fixa med lakanen. Jag går in till hennes rum och försöker kränga av henne pyjamasbyxorna, men hon vaknar och tvärvägrar. Jag vill ha mina byxooooor, skriker hon.

Sen följer kanske tjugo minuter av gråt och sorg. Jag försöker göra vad jag kan göra för att få henne på bättre humör, men hon verkar inte vilja ha någonting. Jag ska inte gå ut, jag ska inte ligga kvar i sängen, jag ska inte sjunga, jag ska inte röra henne. När jag frågar henne vad hon egentligen vill att jag ska göra så säger hon dystert ingenting.

Till slut får jag nog. Jag säger godnatt och går ut. Självklart brakar helvettet löst och hon blir jätteledsen för att jag övergivit henne på ett sådant fruktansvärt inhumant sätt. Jag passar på att borsta tänderna. Sen lugnar hon sig lite och jag går dit igen och säger godnatt.

”Jag älskar dig” säger hon.
”Jag älskar dig med” säger jag, ”du är bäst”.

Hon skakar på huvudet. Jag frågar vem hon tycker är bäst, och hon vänder blicken mot mig en stund. Sen tar hon sitt finger och trycker mig på näsan. Sen somnar hon.

Jag glömmer bort att sätta på henne blöjan, och får istället gå upp klockan fem och fixa med lakanen.