Dopet

Dopet gick sååå bra. Benjamin var lugn och söt hela tiden, jag läste upp bönen utan problem och Amanda sa rätt namn!

Och Sophie kom fram och var söt och fin när jag skulle hälla upp vigvattnet i dopfundamentet (så heter det va?).

Det har stor mycket intryck, nervositet, stress och fix, men nu är han ju döpt. Så otroligt coolt och vackert. Amandas vän Miranda sjöng Sonja Aldéns Du är mitt allt, och jag höll verkligen på att börja gråta.

Jag är så stolt över mina barn och min älskade flickvän. De är bäst i världen.

(Jag tog tyvärr inga bilder, men jag ska försöka be folk skicka till mig så att det eventuellt blir lite bildvisning inom kort!)