Egen säng

Apropå sängar (mycket snack om sängar nu) så sover ju Benjamin i en stor-säng nu. Alltså en säng som inte är spjälsäng. En normal säng.

  
Förra veckan när Sophie var borta passade vi på att testa hur han tog det, och han verkade acceptera det. Han ser det som sin säng nu, fast när man säger att det är dags för att sova går han ändå till vår säng. Då får man anstränga sig för att inte ge vika (det är ju så mysigt när han sover i vår säng) och säga åt honom att han ska sova i SIN säng. Då promenerar han  snällt till sin egen säng, och bäddar ner sig under ett berg av täcken och gosedjur. 

Igår var första gången som de båda barnen sov i samma rum, också. Även det gick över förväntningarna. Jag trodde att det skulle bli kiv och stök om nätterna nätterna om Benjamin vaknade, men Sophie verkade inte ens märka av när han vaknade och ropade på mamma. 

Jag ger 5 poäng av 5 till att barnen sover i ett eget rum nu. Det känns som att jag sover bättre också. Toppen, helt enkelt.