Emotionell och skendräktig

Jag har blivit så otroligt emotionell under graviditeten. Jag kanske är skengravid, eller så är det som Amanda sa, att jag har tagit över hennes menscykel tills hon kan ta tillbaka den igen. Oavsett orsaken så känner jag att jag nästan ständigt är nära till tårar.

Om något går fel så känner jag att jag vill gråta. Om jag ser något vackert så känner jag att jag vill gråta. Om jag tänker på att jag älskar Amanda, Sophie och bebisen, så känner jag att jag vill gråta. När jag tänker på att folk mår dåligt så känner jag att jag vill gråta.

Det är ganska jobbigt. Ibland när jag och Amanda sitter på tåget och jag kramar henne hårt så kan jag känna att jag älskar henne så otroligt mycket, och då börjar tårarna samla sig i tårkanalerna och gör sig redo att rinna ner för min kind. Då får jag ta några djupa andetag och tänka på något lite mer neutralt, för att behärska mig.

Men det ligger något vackert i det också. Tårar är inte alltid av ondo.

Men Sophie är glad, i alla fall. Åtminstone lite halvfinurlig.