Game of thrones fast inte alls

Äntligen har ju vintern kommit hit till Stockholm. Kallt som sjutton är det, och det blåser väldigt mycket. Men lite myzigt ändå.

Jag inser att jag har väldigt märkliga sätt för att hantera och orka med att gå till och från tåg/buss, när snön blåser i ögonen och öronen nästan förfryser:

Jag fantiserar att jag istället är i Game of Thrones-världen, att jag vandrar runt norr om muren, i skogen bland gengångare och rövare.

Under sträckan mellan pendeltåget och Amanda är jag inte längre Tomas utan en fattig och utmärglad stackare som försöker hitta säkerhet i den kalla vintern i Westeros. Av någon anledning känns det lite lättare då.