Jollrande bebis

Joller är så bedårande. Bara ordet låter så otroligt sött. Joller. Jollra. En jollrande liten bebis. Visst låter set bara urmyzigt?

Och min lilla bebis jollrar minsann väldigt mycket. Det är så coolt, för man kan känna igen och koppla visst joller till vissa av Benjamins sinnesstämningar eller vad han gör.

När han gäspar så slutar det oftast med att han andas ut och säger ”koäj”, och när han är hungrig så gnäller han på ett visst sätt där det ofta går upp i pitch mot slutet.

OCH jag tror faktiskt att han skrattade idag. Han låg på skötbordet och jag bytte blöja och tvättade och gav droppar, och helt plötsligt börjar han tokle och så jollrade han något som skulle kunna tolkas som ett litet fniss. Fast det kan ju förstås ha handlar om gaser, fast jag hoppas på det första alternativet.