Morgonstund har guld i mun

Tusan, alltså.

Den senaste perioden har Benjamin blivit mycket bättre på att sova på morgnarna, så att vi ibland har fått sovmorgon till klockan sju (vilken lyx, va?). Men nu verkar han ha kommit till någon insikt att det är svintråkigt att missa en sån stor del av dagen, att det är världens slöseri med lektid att sova så länge. Så vi är tillbaka till att gå upp klockan fem. Han tycker dock fortfarande om att börja dagen med att ligga under en filt och dricka saft framför Teletubbies och Babblarna. 

Jag undrar om det beror på att det börjar bli ljust så jäkla tidigt nu för tiden. Kroppen är ju skapad som så att den sover bättre när det är mörkt ute. Det var någon hormon eller så som antingen utsöndras då, eller fattas då. Rent evolutionärt så har kroppen anpassat sig till att sova när det är mörkt, i alla fall. 

Är det någon annan som märkt att deras barn vill gå upp tidigare nu när solen kryper fram redan runt femsnåret?