Till både mig och Benjamin, faktiskt. Mina stortår har råkat skava hål i mina gamla, så det var mer än dags nu kan man säga. Jag kände mig väldigt sluskig, även om de var så gryyyyymt sköna. Jag har haft dom i kanske tre år, så de har format sig perfekt efter mina fossingar. Jag måste hitta på något värdigt sätt att säga farväl till dom. Jag har jättesvårt att släppa såna saker. Materiella ting.
Men nu är det en ny skoepok för såväl mig och Benjamin. Om två och ett halvt år kanske det är dags för ett par nya igen!
Senaste kommentarer