Svunna bebistider

Jag skriver fånigt mycket om att tiden går så fort och att man måste ta vara på det innan han skjuter iväg utvecklingsmässigt, och plötsligt går istället för att åka vagn.

Vi tittar på gamla bilder från dag ett och framåt. Han var så liten, och det är så mycket som jag saknar. Att vara så försiktig när man lyfte hans späda lilla kropp. Eller när han sov på min mage och jag satt uppe ibland hela nätter och spelade PS3 med honom. Eller när han bara låg och… va. Gjorde inte så mycket, utan bara sov och åt och bajsade.

Den bebisen som knappt öppnat ögonen på bilderna vi tittar på, är den samma som ligger på rummet och gnyr lite för att han har mardrömmar.Som kommer vakna imorgon bitti och vilja leka och äta gröt.

Så här kunde vi gosa. Det gör han inte längre. Nu gosas det förvisso på ett annat sätt, som också är underbart!