Tågstress och ryggsäckstrauman

Jag blir verkligen så galet stressad av att springa runt på Centralstationen och komma på tåg. Det hänger massa påsar på vagnen, och man måste köpa snacks för resan. Vatten måste man också ha. Sophie vill inte sitta i vagnen, och allt är smärre kaotiskt.

Men sen sitter man på sina platser och kan äntligen pusta ut. Skönt.

De ropade ut att vagn tre (alltså vår) skulle kopplas av i Västerås, på grund av någon smart anledning som ingen förstod.

I våras när vi skulle åka och hälsa på min farfar, när han var väldigt sjuk, så hände det en otroligt traumatiskt händelse för mig, Sophie och min pappa: vi gick av med packning och så, och sen skulle vi gå tillbaka in för att hämta Sophie i vagnen; och tåget körde iväg. Med Sophies älskade bamseryggsäck kvar på perrongen i Skövde, medan vi kvar på tåget. Men som tur var kunde min faster snabbt plocka upp den och rädda Sophie från ett liv av ångest på grund av den borttappade ryggsäcken.

Jag tror att hon minns detta och bävade inför att behöva gå av tåget för att byta vagn. Hon blev HELT förkrossad. Grät och skrek i panik. Det var hemskt att se, men hon var lite söt också när hon kravlade mot mig och ville få en kram.

Men nu sitter vi återigen på våra platser och kan pusta ut igen. Snart somnar hon nog och då ska jag kolla på Sherlock.