Underbart rar tant

Amanda och Lena (Benjamins mormor) skulle kila iväg och köpa thaimiddag, medans jag, Sophie och Benjamin skulle sitta och vänta på en bänk. Vi var tvungna att vakta all mat vi köpt.

När det tog lite längre tid än anat för dem att hämta middagen så blev Benjamin och Sophie hungriga och gnälliga. Benjamin fick en halvmeterslång majskrok och saft, och var sen någorlunda nöjd. Men Sophie var fortfarande gnällig och hungrig.

Då kommer världens raraste tant fram och säger ”Om jag hade en banan skulle hon fått den, jag ser att hon är jättehungrig. Tyvärr har jag ingen!”.

Det var snällt sagt, tycker jag. Det kändes bättre då.