Jag, uppenbarligen.
Vi åkte in till akuten inatt, för Amanda kände att hon troligen hade en allergisk reaktion, så vi ringde vårdguiden som sa att vi gjorde bäst i att vända oss till ett sjukhus.
Och akutmottagningar tar tid och är äckliga. Folk hostar och är smittade av otäcka sjukdomar, så vi gjorde som så att jag traskade runt med lillbung medan Amanda satt inne på mottagningen och väntade på att få hjälp. Samtidigt som hon blev uppläxad för att hon hade på sig ett par kirurgbyxor som min kusin snott från sitt jobb, men det berättar jag om sen.
Till slut, vid klockan fem så fick hon åka hem, men jag måste gå till skolan för att inte bli av med mitt CSN-bidrag, som är min enda inkomst för tillfället. Så jag åkte hem, satt i soffan en halvtimme och sen iväg till skolan. Antal timmar sömn: noll, om man inte räknar med att jag slumrade till på bussen och nästan missade min hållplats.
Nu känner jag mig lite illamående och yr. Det känns som att jag ska gå in i väggar för att jag inte kan hålla mig balanserad. Men jag har läst någonstans att vi människor egentligen inte behöver sömn för att överleva, utan att det bara en stor fördel för vår prestation (källa finns ej, och jag kan ha läst det på Flashback, så ta det med en stor nypa salt!), så helt åt skogen är det ju inte… Kanske…
Men för tusan vad skönt det ska bli att få sova ikväll. Jag orkar inte koncentrera mig nu. Vi hörs. Puss på er.
Senaste kommentarer