En av mina närmaste vänner har precis flyttat hemifrån och han bor i en etta i samma område som där mina föräldrar bor.
Det verkar så otroligt härligt. Att få bo ensam. Jag skulle ju inte bo ensam, men vad härligt att få flytta hemifrån.
Samtidigt känner jag en liten sorg över att jag inte kommer få uppleva det sär stereotypiens studentlivet. Han ringde mig och frågade om jag ville ta en promenad till affären, visst sa jag. Han hade 75kr att köpa mat som han skulle äta under veckan. Vilket pussel.
Jag kommer ju också få leva så, men kanske inte på samma sätt som min vän.
Men jag ju å andra sidan två underbara barn, som jag inte skulle byta bort emot något. Förutom mot ett doftljus, kanske.
Evas lägenhet?
Kommer ni ikväll?