WOW!

Alltså wow.

Igår när bungpojken skulle sova så la vi honom i hans lilla vagga och så satte vi på en ljudslinga som sas vara lugnande för bebisar, och vuxna också; ett konstant vitt brus (vet inte varför det är vitt, men det kallas så). Det lät lite som att man var på ett flygplan eller ett tåg, typ ett sorlande liksom.

Han somnade till det och sov bra till det, så vi tänkte att vi skulle låta det vara på tills han vaknade och ville amma. Så vi låg och myste lite i sängen, njöt av att inte ha en bebis bredvid att akta sig för. Sen somnade vi.

Min klocka ringde vid klockan sex, och jag tänkte ”oj. Jag har sovit hela tiden, utan att hjälpa Amanda med att lyfta honom ut sägen till henne”, och hade lite dåligt samvete.

Men vad nu? Bung låg kvar i sin säng?
Han hade ju sovit hela natten själv. Så himla skönt och underbart. Jag var så glad för att Amanda fick sova ut, och jag gick iväg till tåget, och hoppades att han skulle fortsätta sova. Vet inte hur det gick sen.

Men nu är jag i skolan och har matte. Jag gillare. Derivator känns coolt och smart, och snart ska vi lära oss areaintegraler, som också låter coolt och smart.

Gillare.

Vi måste fortsätta med det vita bruset.