Tomas Wändahl – Förälder, student, filantrop

Äntligen snööööööö!! Vi ska ut och åka pulka. Jag, Sophie, Amanda och bungi. Kanske ska bungi få åka ett åk? Nä. Ingen bra idé troligen…

Årets och bungis första snö, och första gången som bungisen får gå iväg på fika här på Långängens Gård på Lidingö. Nu ska vi iväg och hämta Sophie och sen gå hem för att mysa och gosa!

Besök hos BVC idag. Vi har en bärsele som man helst ska väga 3,5kg för att få hänga i, så vi gick dit med förhoppningen att så var fallet. Fast egentligen så trodde jag inte att han skulle vara så stor. Det är ju hela 200g han måste gått upp då!! Hur mycket vägde han…

”Ett barn är ett barn, två barn är tio barn” är ett uttryck som jag har fått höra en del gånger, och jag kan inte annat än hålla med nu när jag på riktigt får uppleva hur det är att leva och handskas med två barn. Det är så otroligt ovant och svårt att se…

Det bästa stället lilla Bungi/Benjamin/vadhannuheter vet verkar just nu vara på skötbordet samtidigt som torktumlaren och tvättmaskinen är igång. Då bara ligger och njuter han för fullt.

När man är ute på promenad och bebisen inte är särskilt sugen på att ligga i vagnen får man ta inspiration från Star Wars episod 5. Öppna upp Amandas jacka och lägga bebisen innanför, precis som Luke kryper in i en Tauntaun när det är snöstorm på Hoth.

Jag känner mig lite oälskad. Sophie kommer in i lägenheten och jag tvångskramar henne och säger att jag saknat henne. ”Jag har inte saknat dig. Jag har saknat Amanda och bebisen!, blir svaret…

Gissa vem som är två veckor gammal idag? Jo juste. Det är faktiskt min älskade lilla bebispojke. Det har gått så fort. Två veckor. Helt galet!!

Amandas mamma är ute och strosar runt och gör någonting, så vi är ensamma hemma med ingenting alls på agendan. Vi funderar på att ta en liten vagnpromenad till centrum sen, men just nu ligger vi bara i soffan och maratonkollar på Gossip Girl. Det är så skönt att bara leva i nuet. Carpa dagen.…

Sophie var så otroligt söt och duktig igår på fotograferingen. Jag frågade henne om man kunde äta bajs (kissobajshumor är bäst!) och hon brast ut i ett lite busigt leende och sa nääääää! Världens bästa och mest underbara dotter.