Jag blir lite provocerad, samtidigt som jag blir otroligt imponerade, av alla dessa människor som trotsar regnrusket och ger sig ut för att springa Stockholm Maraton. Jag har som mest sprungit en mil, och det tyckte jag var väldigt jobbigt. Blotta tanken på att behöva springa fyra gånger den sträckan gör mig skakig i benen. Jag blir trött bara av att tänka på det.
Amandas bror Jonatan är i alla fall en av dessa tokiga hurtbullar som springer maran. HEJA JONATAN, vill jag att alla skriker!
Någon gång ska jag tamigfan också springa maraton!!
Senaste kommentarer