Tekniskt sett så är det ju samma gamla skola. Jag har ju trots allt gått ett år på KTH redan, men det är ju en ny linje och ny studieort. Datateknik, är det alltså jag ska läsa, och jag har tre år framför mig med en salig blandning av matematik och datalogi. Jag är så oerhört spänd och glad över äntligen ha börjat!!
Men, såklart, så saknar jag Benjamin på dagarna. Jag har inte riktigt landat i att han från och med nu ska gå på dagis. I typ fem år till ska han gå på dagis. Varje dag. I regn och rusk.
Idag lämnade Amanda honom, och han hade tydligen trott att hon skulle stannat. Satt sig ner på marken, klappat lite bredvid sig och sagt frågande ”Mamma..?”. Sen fick han en spade (baba, som han säger) och blev upptagen av den istället.
Men ändå. Han går på dagis ju!! När jag sitter i skolan och löser differentialekvationer så bygger han sandkakor i sandlådan.
På plussidan har vi i alla fall att jag och Amanda kommer kunna ses på vardagliga lunchdejter. Välbehövligt och uppskattat!!! (från min sida, åtminstone).
Som idag. Thailunch:
Senaste kommentarer