Alla är potentiella gärningsmän

Det är så djupt obehagligt att den så kallade Lidingömannen, fortfarande går lös. Jag har berättat om honom förut, en kille som utan några som helst anledningar ger sig på och misshandlar kvinnor. Polisen har gått ut med rekommendationer att ingen bör gå ut ensam när det är mörkt eftersom man då löper risk att bli misshandlad.

Det är så märkligt att Lidingö, som jag alltid upplevt som en trygg plats där man känner sig säker på sina kvällspromenader eller turer till och från bussen, nu inte är tryggt längre. Den lilla trygga bubblan har brustit och folk ser potentiella gärningsmän överallt.

Jag går till busstationen för att möta Amanda som kommer hem från jobbet, och jag står där i väggrenen och väntar på att bussen ska komma. Ett femtiotal meter bort på vägen kommer det ut tjej på samma väg, i en riktning då hon måste gå förbi mig. Jag kan tydligt se en förändring i hennes hållning och blick när hon ser mig. Hon granskar mig, min längd och frisyr och försöker antagligen bestämma mig för om jag är gärningsmannen eller inte.

Antingen så bestämmer hon sig för att jag är våldsmannen, eller så tar hon bara det säkra före det osäkra, för hon väljer att gå mitt ute i vägen, så långt ifrån mig på trottoaren.

Det är sorgligt, tycker jag, att man inte ska kunna känna sig trygg när man är ute på kvällen.