Barnpassning utan gym

Idag tänkte jag och Benjamin att vi skulle ta oss ut från hemmet och motionera lite. Jag på gymmet och han på barnpassningen. När vi väl kom fram till barnpassningen så ändrade han sig, och ville inte vars utan mig. Så det blev så att jag satt med honom i gymmets barnpassning i en och en halvtimme. Vi lekte tillsammans, ibland slank han iväg själv och då lekte jag med de andra barnen. Sen kom han tillbaka och ville sitta i mitt knä och gosa ett tag, och sen bar det iväg på mer lek.

Jag är glad över att han inte ville att jag skulle gå. Jag var nervös innan. Att lämna iväg honom till någon annan?! Nej. Det kanske var så att det var jag som inte ville lämna honom, och Benjamin kände av det och blev ledsen för att jag var ledsen? Ja. Så var det nog. Lilla empatiska bebisen.