Jag är en galen kattman

Det finns dagar då alla är iväg på förskola och skola, och jag är alldeles själv hemma, bortsett från Hjulius. Jag har då som vana att prata med honom, som om han faktiskt förstod vad jag sa. Idag hade jag bestämt mig för att städa lite, så jag frågade Hjulius om han ville vara med. Han följde efter mig hack i hälarna hela tiden, så jag antar att han ville hjälpa till. Sen så frågar jag honom:

”Hjulius, vet du vart rengöringsmedlet finns?” 

Men han svarar sällan på mina frågor. Det tycker jag är lite otrevligt, men det är ju okej, för han är så himla gosig och söt. Men klart man blir irriterad. Jag slår vad om att han egentligen vet vart rengöringsmedlet är, men han vill bara retas med mig. Så typiskt katter att vara retstickor. Så jag muttrar till honom:

”Nähä. Då har jag väl tappat bort den själv då.”

… och så känner jag mig lite som Gubben Pettson. Jag har ännu inte bestämt mig för om det är något att eftersträva eller inte. Jag får återkomma gällande det.