Finns i sjön

I vintras när Benjamin och Sophie var i fjällen och åkte skidor, så ”lärde” de sig att spela det klassiska kortspelet Finns i sjön. Det hör liksom till att man spelar kort i fjällstugan.

Jag säger lärde med citationstecken, för även om Benjamin lärde sig de fundamentala grunderna så har han missuppfattat en grej som liksom är en ganska viktig del av spelet. Han fattar att han ska fråga någon annan efter ett visst kort, och att man ska ta upp ett kort ur sjön om personen inte har det. Men varje gång han tar upp ett kort så säger han exempelvis:

”Jag fick en femma!” 

…. och det är ju en ganska dum grej att göra i Finns i sjön, egentligen. En ganska stor del av Finns i sjön går ju ut på att hålla sina egna kort hemliga.  Och Sophie håller helt med mig här, för hon blir såååå irriterad och fräser ”Du ska ju inte säga allt du får, Benjamin!!”.

Men vem är egentligen mästare på kortspel och alla dess regler? Det enda kortspelet jag kan utantill är faktiskt Finns i sjön. Varje gång någon velat spela vändtia, plump eller vad de nu heter, så måste jag ALLTID få en noga genomgång över hur man spelar. Oavsett hur många gånger jag spelat det. Jag är hopplös.