Idag blir Benjamin ett och ett halvt år gammal. Det känns verkligen som igår som han var alldeles nyfödd och bara låg där. När vi gick ut på första vagnturen och man bara såg en liten nerbäddad prick. Hela tiden så undrar man hyr det kommer bli i framtiden, när han sätter sig upp, börjar krypa, börjar gå, börjar prata. Nu har alla dom ögonblicken kommit och gått, och man har knappt märkt att de hänt överhuvudtaget. Tiden bara går och går, och pojken bara växer och växer för varje dag. Han är inte längre en liten bebis, utan en liten pojke som är sin egen person.
Han har ju börjat bli arg nu för tiden, och undersöker hur det går till när man säger nej till saker eller uttrycker missnöje över något man inte tycker om. Det är ju på många vis väldigt jobbigt att stå ut med som förälder, men samtidigt är det ju så jäkla sött. Han har till och med börjat härma oss och säger ”nejnejnej” samtidigt som han hytter med pekfingret.
Han har vuxit från det här lilla knytet, till…
Den här blomplockande pojken. Så underbart att se.
Senaste kommentarer