Amanda har långhelg och är ledig, så idag är det min tur att gå i skolan för att laborera lite. Gitterspektrometer och grejer, minsann. Det är väldigt mysigt att sätta sig på en buss på morgonen och bara slappna av och lyssna på podcaster. Jag har ju varit föräldraledig i lite drygt fem månader nu, men det känns som att jag alltid varit det. Jag kan knappt minnas då jag var tvungen att lämna Benjamin varje dag, och vara borta från honom. Det är skönt att jag bara har labbar lite då och då.
Han har förreaten börjat kramas när man ska gå, och det är tamigfan det sötaste någonsin (det säger jag om allt…). Jag ställer mig vid dörren och säger hejdå och han blir superspeedad, kravlar sig ner från soffan och springer som en tok fram till mig och kramar mig en stund. Sen tillbaka till mamma i soffan, där han vinkar och ropar hejjäääää. Det gör det lite svårare att åka iväg, och jag förstår inte hur Amanda klarar av det!!!
Att lämna den mest bedårande lilla pojken. Det kan inte vara lätt!!!
Man ser tydligt på mina ögon att jag var uppe och plugga vågrörelselära till klockan halv två i natt. Fast å andra sidan ser mina ögon alltid sådär hängiga ut. Kroniskt hängiga.
Har följt varje avsnitt av Unga föräldrar. Haha, både du och din flickvän verkar så jäkla härliga, älskar er humor!
Vad kul att du gillar programmet (och oss, hehe)! Jag tycker mest att jag både låter och är fånig, men så är det ju när man ser sig själv på film… 🙂