Jag lovade ju att dela med mig av mina egna tankar kring det första avsnittet av programmet (även om formulering av tankar och känslor inte direkt är min starkaste sida). Jag och Amanda tyckte att programmet var väldigt bra, mysigt och underhållande. Det var framförallt väldigt spännande att se vilka de andra deltagarna var, i och med att vi inte vetat särskilt mycket om dem överhuvudtaget. Vi visste vad de hette och så, men i princip inte mer än så.
Det finns dock två saker som jag reagerade på när det gäller avsnittet och lite rörande det:
Först tyckte jag att de klippt på ett sätt så att det framstår som att jag är lite småkorkad. Jag tänker främst på segmentet då jag och Amanda pratar om graviditetsbeskedet och det verkar som att jag är helt bakom flötet och bara sitter där och ”ööhh, aa, det var ju Lets Dance på TV”. Som om det vore viktigare, vilket såklart inte alls är sant. Det kanske inte är hela världen, men i och med att programmet ändå blivit större än vad vi trodde det skulle bli känns det inte så mys att alla får bilden av mig som trögare än Hodor i Game of Thrones.
Sen så reagerade jag på hallåan i TV4 som en gång i timmen presenterar program, och marknadsförde Unga Föräldrar med beskrivningen Barn som får barn. För mig känns det som att hela programmet då får en infallsvinkel av att vara lyteskomik som den amerikanska tappningen Teen Mom. Jag känner mig inte direkt som ett barn, och även om en del i programmet är runt 16 år (som ändå inte direkt faller under barn, i min bok) så är en ganska stor del av deltagarna över 20 år. Skulle någon få för sig att marknadsföra Paradise Hotel som ”barn som super och knullar!”? Antagligen inte.
Aja. Jag är till största del väldigt nöjd med hur programmet blev, trots att jag också har lite kritik. Jag längtar till nästa torsdag, då nästa avsnitt kommer ut. Vi vet ju som sagt inte vad de väljer att ta med i varje avsnitt, så varje avsnitt är lika spännande för oss som för alla andra.
Jag tycker inte alls att du framstod så, snarare rolig med kvicka kommentarer.