Bussen från Grisslehamn hem till stugan går en gång i timmen. Grisslehamn är en ganska liten plats och man har alltså ganska snabbt gjort stan, så att säga. När man väl beslutat sig för att man är färdig i Grisslehamn och att man vill ta 15.26-bussen hem, då vill man ta 15.26-bussen hem. Inte 16.26-bussen, eller någon annan buss. Då vill man hem, helt enkelt.
Och då blir man självklart förbannad när en bratpappa ockuperar barnvagnsplatserna med väskor, så att man själv inte får plats med sina vagnar. Även om en av vagnarna går att fälla ihop och med enkelhet stuva undan.
Med molokna miner står man kvar på busshållplatsen och vet inte riktigt vad man ska ta sig till. Liksom hela kroppen var ju inställd på att ta 16.26-bussen och nu vet den inte vad den ska göra.
Men då kommer han. Räddaren i nöden. Den typ av busschaufför som inte finns i Stockholm City. Han som låter en ställa vagnarna i bussens lastutrymme (visste inte ens att de faktiskt hade lastutrymmen!!), så att man får plats på 16.26-bussen.
För honom var det självklart och sa ”busschaufför är det mest serviceinriktade yrket”, och när vi sa att så inte alltid var fallet i innerstan så bad han om ursäkt å deras vägnar. Det kändes bra.
Busschauffören på 15.26-bussen från Grisslehamn är för alltid min hjälte.
Senaste kommentarer