Här kommer ett litet skrytinlägg. Men jag skäms inte över det, för jag minns faktiskt ett gammalt avsnitt av Greys Anatomy där huvudpersonen pratade med någon form amerikansk variant av Soc för att utreda om hon var en lämplig mamma till sin adoptivdotter. Hon blev supernervös och började pladdra på om hur duktig och stolt hon var över dottern, och det visade tydligen på att man var en kärleksfull och bra förälder. Så, ingen skam i kroppen alls.
MEN! Är det egentligen normalt att ett barn som inte ens är ett och ett halvt säger tre-ords-meningar? Det känns väldigt avancerat för en så liten människa, men Benjamin har börjat säga saker som ”Titta pappa XXX”, där XXX kan stå för BUH (Buss), VUHVV (Vovve), DÄH (Där), PAH (Lampa) eller MMM (Mat). Jag tänker att det kanske bara är ett sammanträffande att han råkade formulera en tre-ords-mening, och inte att han i sitt lilla huvud kopplat ihop att man kan bygga meningar med ord, men oavsett så är jag så stört stolt över honom som kan prata så mycket.
För den som är intresserad så kan han också säga: tata (Tack tack), hejjj (Hej), Hejaaa (Hejdå) och andra djur/personer.
Inte nog med att Benjamin pratar på som en liten poet, utan han kan också GÅ BAKLÄNGES. Jag vet inte riktigt om det är normalt heller, men enligt lite snabba googlingar så är det något de ska kunna när de är 3-4 år (det betyder ju inte att det är då man lär sig det). Benjamin har alltid varit lite i framkant när det gäller motorik och så, och framförallt så går utvecklingen så fort. Från att en dag typ inte kunna stå så börjar han springa nästa dag.
Jag är väldigt stolt över min pojke, i alla fall. Som kan prata och gå baklänges.
Senaste kommentarer