Jag tror att Benjamin börjar få en tand. Han har ju varit lite extra grinig och mammig (läs: tuttig) den senaste tiden, och han har vaknat på nätterna och haft sig. Så är det när man får en tand, men det kan ju egentligen ha med något annat att göra. Det är bara det att han sedan födseln haft en liten vit fläck på käken, som barnmorskorna sa var just en tand på väg ut, och nu tycker jag att den börjat arbeta sig utåt och snart ploppar det väl ut en liten tandis där. Tänk er vad sött!!!
När jag hade mitt finger i käften på honom och konstaterade att det var en tand där inne så fick jag nästan lite svindel. Det känns så påtagligt att han börjar bli stor på ett sätt som det inte gjort innan. Han har ju blivit större och längre och sådär, men det har ju inte hänt så mycket nytt egentligen. Visst har han ju börjar le och skratta, och han är ju väldigt mycket stadigare nu än han var när han var precis nyfödd, men att han skulle få tänder känns större och mer på riktigt. Snart kommer han säkert börja krypa, sen gå, sen prata, sen gå i skolan och snart flyttar han ut. Usch. Jag saknar honom redan, min lilla pojke. Han är ju min bebis, och jag vill ha honom hos mig. Han får inte flytta!
Senaste kommentarer